Att jag imorse vaknade före klockan sex tror jag är bevis nog på att jag håller på att bli utvilad! Men det kanske inte är så konstigt från att ha jobbat nästan varje dag i sju veckors tid till att bara vara hemma och göra ingenting. Inte så utmattande direkt!
Men att jag vaknade tidigt gav mig ett utmärkt tillfälle att äntligen läsa ut min bok som jag har läst alldeles för sakta...Men den slutade precis sådär härligt som bara böcker kan göra.
Näst på dagordningen var höstens första Gudstjänst i min församling,och oj så härligt det var! Längesen det kändes sådär bra. Fin musik,bra predikan och härliga människor. Och gott kyrkfika!
Lite tråkigt är det att det var min sista gudstjänst på svensk mark för ett tag framöver. Men något annat väntar,något jag absolut inte vill byta ut! Men det känns i hjärtat att säga hel-då-sålänge till människor som betyder väldigt mycket för mig.
Men något annat väntar och det vill jag inte byta ut mot något annat just nu. Jag längtar mer för varje dag och idag är det bara 9 dagar kvar! Det är inte längre tvåsiffrigt,och jag kan börja säga nu att "jag åker på tisdag nästa vecka".

Jag känner mig nervös. Jag känner mig förväntansfull. Men mest av allt är jag lycklig. Lycklig över att testa något nytt.


Vakummpåsarna är invigda,och dessa höll vad de lovade. Slurp sa det så var alla kläder platta.
Presenterna är också inslagna. Så nu har jag testa på att slå in en boll. Resultatet blev...spännande...Men pappret sa ju ändå slitas av tröstar jag mig med just nu.

Ha det gott!