Lycka!
2012-03-17 kl. 11:11:24
Matchningsprocessen 
Länka inlägget
Länka inlägget
I torsdags anlände mejlet jag har väntat på i en hel evighet (eller ja,en och en halv vecka för att vara mer korrekt...) och familj #1 vill att jag kommer till dem i Hertfordshire i juli!!!
Dock dog lyckan för ett antal timmar när jag var tvungen att skriva till den andra familjen att jag nu har hittat en annan familj. Jag hade förberett dem på att jag inväntade svar från en annan familj men de ville fortfarande hålla kontakten tills jag fick ett slutgiltigt besked.
Ja så sagt och gjort så var det bara att skriva ett mail till dem och berätta att jag hade fått klarttecken från den andra familjen och taka dem för att de har varit så otroligt vänliga och tillmötesgående. An någon anledning blev allting väldigt känslosamt när jag hade skickat mailet till dem och allt kändes helt upp och ner. Blev inte direkt bättre känslomässigt när jag fick det här svaret från dem:
Dock dog lyckan för ett antal timmar när jag var tvungen att skriva till den andra familjen att jag nu har hittat en annan familj. Jag hade förberett dem på att jag inväntade svar från en annan familj men de ville fortfarande hålla kontakten tills jag fick ett slutgiltigt besked.
Ja så sagt och gjort så var det bara att skriva ett mail till dem och berätta att jag hade fått klarttecken från den andra familjen och taka dem för att de har varit så otroligt vänliga och tillmötesgående. An någon anledning blev allting väldigt känslosamt när jag hade skickat mailet till dem och allt kändes helt upp och ner. Blev inte direkt bättre känslomässigt när jag fick det här svaret från dem:
Hi Beatrice
That is great news - congratulations. We are really so very disappointed for ourselves, but truly delighted for you.
If at any point in the future you are looking for another au-pair position, please do e-mail us, as we will need au-pairs until Summer 2015 - so you never know maybe one day!!
Congratulations again
Tror att det blev så känslosamt för att jag har velat det här så länge,4 år,och nu är hela matchningsprocessen klar. Den 4:e februari registrerade jag min profil och den 15:e mars visste jag vilken familj jag ska till. Det har varit som en bergodalbana,massa känslor;glädje,förhoppingar,tacksamhet,sorg,besvikelser och nu är det över. Äntligen!
Men det tog nog någit dygn att landa i att jag faktiskt ska åka till England och att målet är att stanna där i minst ett år. Något som har varit en dröm och ett mål så länge har nu blivit verklighet. Så det kanske inte är så konstigt att allt kändes upp och ner i något dygn.
Men nu har jag äntligen landat i verkligheten, och missuppfatta mig inte om att jag inte gillar min blivande värdfamilj för det gör jag verkligen och skulle inte allt kännas hundra procent skulle jag inte välja att åka till dem. Jag hoppas och vill tro att de kommer att behandla mig som en i familjen och det känns som om det har en skön syn på livet och tillvaron, och jag hoppas att barnen accepterar mig som deras au pair och att vi kan ha massor av glädje med varandra. Det jag såg av dem på skype blev jag väldigt förtjust i och jag hoppas att de är uppfostrade efter sunda värderingar. Måste ju säga att det är ett plus att dottern gillar hästar;-)
Så nu är ett utdrag från belastningsregistret påskrivet och ska faxas iväg och så ska jag prata med två referenser som mamman efterfrågade. Har två i åtanke;min arbetsgivare på företaget där jag jobbade i växeln och receptionen och ledaren för den ungdomasgrupp vi hade förut. Hon var också ansvarig för konfirmanderna de år jag har varit fadder på konfirmationsläger. Så jag hoppas att de vill prata gott för mig!
Over and out!
Tror att det blev så känslosamt för att jag har velat det här så länge,4 år,och nu är hela matchningsprocessen klar. Den 4:e februari registrerade jag min profil och den 15:e mars visste jag vilken familj jag ska till. Det har varit som en bergodalbana,massa känslor;glädje,förhoppingar,tacksamhet,sorg,besvikelser och nu är det över. Äntligen!
Men det tog nog någit dygn att landa i att jag faktiskt ska åka till England och att målet är att stanna där i minst ett år. Något som har varit en dröm och ett mål så länge har nu blivit verklighet. Så det kanske inte är så konstigt att allt kändes upp och ner i något dygn.
Men nu har jag äntligen landat i verkligheten, och missuppfatta mig inte om att jag inte gillar min blivande värdfamilj för det gör jag verkligen och skulle inte allt kännas hundra procent skulle jag inte välja att åka till dem. Jag hoppas och vill tro att de kommer att behandla mig som en i familjen och det känns som om det har en skön syn på livet och tillvaron, och jag hoppas att barnen accepterar mig som deras au pair och att vi kan ha massor av glädje med varandra. Det jag såg av dem på skype blev jag väldigt förtjust i och jag hoppas att de är uppfostrade efter sunda värderingar. Måste ju säga att det är ett plus att dottern gillar hästar;-)
Så nu är ett utdrag från belastningsregistret påskrivet och ska faxas iväg och så ska jag prata med två referenser som mamman efterfrågade. Har två i åtanke;min arbetsgivare på företaget där jag jobbade i växeln och receptionen och ledaren för den ungdomasgrupp vi hade förut. Hon var också ansvarig för konfirmanderna de år jag har varit fadder på konfirmationsläger. Så jag hoppas att de vill prata gott för mig!
Over and out!
Kommentarer
Postat av: Nicole
Ohh vad kul! GRATTIS :) Och lycka till, det går nog bra. Stora steg ut i livet men det är givande.
Trackback
