Nej, det gav sig själv. Jag är inte redo att lämna bloggen än. Den får fortsätta vara en del av mig, ett ventilationshål när det behövs. Inget kravfyllt som måste presteras utan på mina villkor.

Idag öppnade jag det blåa kuvertet som jag förslöt i början av denna termin. De papper som kuvertet innehöll var fylld med ord som mynnade ut i meningar. Meningar som formade de förhoppningar jag hade inför bibelterminen. Och att öppna kuvertet och läsa brevet till Gud var som att öppna en ventil. Tårarna strömmade ner för kinderna och ju mer jag läste desto mer grät jag. För jag insåg att varje förhoppning jag haft har uppfyllts. Gud är så mycket större än vi någonsin kan förstå och Han hör och ser alla våra förväntningar och drömmar.

Jag har bara tre dagar kvar av min tid på Götabro och samtidigt som hjärtat halvt brister inom mig av sorg över att behöva lämna detta ställe finns det också en frid. Jag behöver få tid för att vila. Jag behöver tid för att ladda om batterierna. Jag behöver sträcka ut mina vingar och inse att Gud bär mig precis lika mycket när jag lämnar Götabro.
Det här halvåret har varit det bästa i mitt liv hittills! Jag har fått chansen att dö bort från mitt gamla jag. Ett jag som drog mig ner i den totala botten. Och jag har väckts till liv i Kristus och börjat formats till den Gud skapat mig till att vara. Gud har gjort så mycket för mig, mer än jag någonsin skulle kunna räkna upp i ett blogginlägg.
Att välja att gå bibelskola handlar om att våga investera i sig själv och sin relation med Gud. Jag kan lova dig att du är inte samma människa när du lämnar bibelskolan som du var när du kom.

Nu ska jag dyka ner i packningskaoset för snart är det dags att lämna. Säga hej då för nu.