Laddar upp inför 4 dagars-ledigheten med en påse halstabletter,en förpackning Ipren och en stor portion självömkan...

Och just det,vi slänger på ett historiaprov på det också!

Ibland är saker och ting mer betungande innan man har gjort dem än att utföra det faktiska momentet. Så var det med mejlet till värdfamlijen där jag var tvungen att förklara att jag inte kan komma i juli och lära känna dem för att sedan åka he och tillbaka i början av september.
För nu är mejlet ivägskickat och jag känner mig mycket lättare! Det värsta som kan hända nu är att jag får ett mejl från familjen där de säger att det inte fungerar för dem och därför inte vill ha mig som deras au pair. I så fall är det deras förlust och de var helt enkelt rätt familj för mig. Det finns alltid en plan B och så även här,om de inte vill ha mig längre så kontaktar jag den andra familjen och frågar om de fortfarande letar och annars är det bara att starta upp min profil igen. 

Men självklart vill jag fortfarande åka till den här familjen och jag håller alla tummar och tår för att det ska fungera för dem.

Fingers crossed! 

Ja det här ska jag pyssla med under min bussresa,har idag prov på första världskriget,mellankrigstiden,andra världskriget och förintelsen. Det är något att bita i det!

Det är så kul att jag har fått kontakt med några tjejer som också ska åka till England som au pairer,och tanken har hela tiden slagit mig att jag också vill ha ett startdatum. Ett datum man kan säga när folk frågar när jag åker,ett datum så jag kan boka min flygbiljett,ett datum för att mentalt börja förbereda mig.
Imorse hade jag fått ett mejl från min värdmamma där hon frågade om jag skulle kunna tänka mig att åka till dem mellan 3-16 juli på ett ungefär och lära känna familjen för att sedan åka hem och komma tillbaka i början av september. Och visste skulle jag vilja det av hela mitt hjärta men,och det är ett stort men,jag är tyvärr inte gjord av pengar och om jag ska gå en hel sommar utan att sommarjobba kommer jag att vara totalt pank! Och det känns inte som en så bra start på mitt au pair år då jag vill veta att jag har lite pengar att röra mig med och inte var luspank.
Dessutom ringde chefen från mitt sommarjobb idag och hon kunde erbjuda mig minst 6 veckors arbete,och det känns för bra för att tacka nej till.

Så hur skriver man nu på ett fint sätt till familjen att jag inte kan komma till dem i juli utan vill börja i september? Jag vill verkligen inte ge intryck av att jag inte bryr mig för det gör jag verkligen.
Allt är bara så snurrigt just nu...

God morgon!

Jag lever och andas men för övrigt händer inte så mycket på au pair-fronten. För att vara helt ärlig så börjar allt kännas lite seg och långdraget. Jag önskar bara att jag hade ett fast datum och kunde boka min biljett,tror att det skulle kännas mer påtagligt då och att jag kan börj förbereda mig mentalt. För även om familjen har sagt att de vill ha mig som deras au pair så finns alltid tanken i bakhuvudet att de kan ångra sig och att allt bara kommer att bli pannkaka. Kanske beror det mycket på att jag inte har fått något svar på mitt senaste mejl från familjen och tiden börjar rinna iväg. 
Men jag måste nog börja lära mig att ha lite tålamod och tänka positivt. Sluta gardera mig för att det värsta ska hända,för jag vill att det här ska bli ett superbra år och då måste jag bestämma mig för att göra mitt bästa för att vara positiv och se möjligheter i stället för begränsningar.

Kanske är allt det här någon slags känslokompott av all stress just nu. Och on top of that är det söndag idag OCH det är grått och ser ut att börja regna vilken sekund som helst. Inte en bra kombination!

Nu är det bara att sätta igång med mina tre kommande prov nästa vecka. Varför är jag alltid ute i sista sekund när det gäller prov? Men det är mindre än 50 dagar tills jag tar studenten och sen är jag från från läxor i förhoppningsvis minst ett år! 

Tjing!
  

Nu väntar en veckas påsklov vilket är mycket välbehövligt! Tid för att vila,plugga ikapp allt skolarbete och förhoppningsvis hinna med några roliga saker också.

Nu är belastningsregisterutdraget skickat till värdfamiljen och jag mejlade referenserna till min värdmamma så vi får väl se om hon har hört av sig till dem eller kommer att göra det. Hon frågade också i mejlet jag fick av henne om det var okej med mig att prata med hennes svenska vän i telefon för att de ska få veta lite mer om mig och jag om dem. Bara att hoppas på att jag gör ett gott intryck...

För övrigt händer inte så mycket i au pair-livet just nu. Jag har nu adressen till familjen så jag kunde inte hålla mig ifrån att titta på google och jag tror att jag har hittat huset jag ska bo i ett år framöver. Såg ut som ett väldigt trevligt område!


Misstag nu inte det här för att jag känner osäkerhet kring min värdfamilj för det har inget med dem att göra,utan nervositeten och osäkerheten jag känner just nu inför det kommande au pair-året tror jag bottnar i alla historier och berättelser jag har läst och hört om au pairer som inte alls har haft det bra och till slut tagit beslutet att åka hem. Det ligger som en grå,gnolande känsla över allt när jag tänker på att det börjar närma sig och jag önskar bara att den försvinner. Men kanske måste jag bestämma mig för att inte låta tankarna bli negativa. Jag är fullt medveten om att det kommer vara stunder när jag bara vill packa min kappsäck och fara hem till Sverige på direketen. Men om jag åker dit med inställningen att allt kommer att bli hemskt,jag kommer att ha ständig hemlängtan,familjen inte kommer att bry sig om mig och att jag inte kommer att hitta några vänner kommer det självklart att bli så!
Men om jag istället vänder på det och tänker på hur roligt jag kommer att ha och vilken upplevelse jag ska få vara med om tror jag att det kommer att bli tio gånger bättre. 
Puh,nu känns det genast bättre när jag fick vräka ur mig allt negativt. Dags att börja om på ny kula med en positiv attityd och vara tacksam över att en helt okänd familj i ett helt annat land låter mig ha ansvar för deras två dyrbaraste skatter och välkomnar mig i deras hand och lovar att ta hand om mig.