Ja det här ska jag pyssla med under min bussresa,har idag prov på första världskriget,mellankrigstiden,andra världskriget och förintelsen. Det är något att bita i det!

Det är så kul att jag har fått kontakt med några tjejer som också ska åka till England som au pairer,och tanken har hela tiden slagit mig att jag också vill ha ett startdatum. Ett datum man kan säga när folk frågar när jag åker,ett datum så jag kan boka min flygbiljett,ett datum för att mentalt börja förbereda mig.
Imorse hade jag fått ett mejl från min värdmamma där hon frågade om jag skulle kunna tänka mig att åka till dem mellan 3-16 juli på ett ungefär och lära känna familjen för att sedan åka hem och komma tillbaka i början av september. Och visste skulle jag vilja det av hela mitt hjärta men,och det är ett stort men,jag är tyvärr inte gjord av pengar och om jag ska gå en hel sommar utan att sommarjobba kommer jag att vara totalt pank! Och det känns inte som en så bra start på mitt au pair år då jag vill veta att jag har lite pengar att röra mig med och inte var luspank.
Dessutom ringde chefen från mitt sommarjobb idag och hon kunde erbjuda mig minst 6 veckors arbete,och det känns för bra för att tacka nej till.

Så hur skriver man nu på ett fint sätt till familjen att jag inte kan komma till dem i juli utan vill börja i september? Jag vill verkligen inte ge intryck av att jag inte bryr mig för det gör jag verkligen.
Allt är bara så snurrigt just nu...

God morgon!

Jag lever och andas men för övrigt händer inte så mycket på au pair-fronten. För att vara helt ärlig så börjar allt kännas lite seg och långdraget. Jag önskar bara att jag hade ett fast datum och kunde boka min biljett,tror att det skulle kännas mer påtagligt då och att jag kan börj förbereda mig mentalt. För även om familjen har sagt att de vill ha mig som deras au pair så finns alltid tanken i bakhuvudet att de kan ångra sig och att allt bara kommer att bli pannkaka. Kanske beror det mycket på att jag inte har fått något svar på mitt senaste mejl från familjen och tiden börjar rinna iväg. 
Men jag måste nog börja lära mig att ha lite tålamod och tänka positivt. Sluta gardera mig för att det värsta ska hända,för jag vill att det här ska bli ett superbra år och då måste jag bestämma mig för att göra mitt bästa för att vara positiv och se möjligheter i stället för begränsningar.

Kanske är allt det här någon slags känslokompott av all stress just nu. Och on top of that är det söndag idag OCH det är grått och ser ut att börja regna vilken sekund som helst. Inte en bra kombination!

Nu är det bara att sätta igång med mina tre kommande prov nästa vecka. Varför är jag alltid ute i sista sekund när det gäller prov? Men det är mindre än 50 dagar tills jag tar studenten och sen är jag från från läxor i förhoppningsvis minst ett år! 

Tjing!