England på mitt sätt -

...är att kika in på den här bloggen!

Listan

2012-09-29 kl. 20:46:54 Länka inlägget

Speciella händelser

Här kommer en lista på saker jag upplevt och gjort under min lilla tid i England. När jag skrev ihop det här inser jag hur mycket jag faktiskt hann med! Det är bra att skriva ner allt för att lättare minnas när jag ser tillbaka. Troligen har jag glömt en del men jag får fylla på den i takt med att jag minns mer.

· Flugit helt själv

· Flyttat ifrån mamma och pappa

· Flyttat in hos en okänd familj

· Pratat väldigt mycket engelska

· Kört bil med en polis sittandes bredvid mig

· Kört bil på vänster sida

· Åkte genom en Magic roundabout

· Fått en kram av en städerska

· Fört ett längre samtal med en målare

· Fått den största vätskefyllda blåsan jag sett på min tå

· Haft fullt ansvar för två barn

· Kallat ett annat rum än mitt flickrum för ”mitt rum”

· Duschat i engelskt vatten

· Handlat på Marks & Spencers

· Handlat på en £1-affär

· Åkt buss i England

· Träffat en ny vän-från Finland

· Pratat svenska i en engelskatalande tillvaro

· Druckit te med en spanjorska

· Pratat om livet med en engelsk nanny

· Handlat på H&M i England

· Spenderat pund

· Åkt tåg i England

· Känt på hur riktig hemlängtan känns

· Bokat en flygbiljett till nästkommande dag

· Packat alla mina tillhörigheter och städat ett helt rum och ett badrum på mindre än 2 timmar

· Dammsugit en heltäckningsmatta

· Bott på tredje våningen

· Ätit jordgubbar och choklad i solen utanför en katedral-i sällskap av en finska

· Träffat en ny person och slagit följe med denna från Gatwick till Arlanda

· Ätit på McDonalds i England

· Tvättat kläder åt en hel familj

· Strukit en massa saker

· Sovit med duntäcke och dunkuddar

· Upplevt det engelska regnet

· Besökt ett engelskt badhus

· Suttit i en svettluktande gymnastikhall i England och sett en av världens bästa gymnaster

· Ätit fish & chips

· Haft ett engelskt telefonnummer

· Inte sovit en hel natt på över en vecka

· Sett på engelska tvnyheter

· Fått lön betalad i pund

· Ätit engelsk gröt

· Gått på au pair-möte

· Gått på gym i England

Lycklig i detta nu

2012-09-29 kl. 20:09:28 Länka inlägget

Kommentera (2)

Lördag kväll - Och kvällen spenderar jag helt i min ensamhet med tvn som mitt sällskap.

Men oj så skönt det kan vara att bara vara i sitt eget sällskap,lyssna på musik så det gör lite ont i hjärtat,tänka på Gud och sen inse hur lycklig jag är. Här och nu. I detta ögonblick.

Det finns så mycket som ligger framför mig,känt och okänt. För en månad sedan hade jag aldrig trott att man kan finna lycka och glädje i något som inte är planerat,ett liv utan en plan. Men nu står jag här,helt utan någon plan och klarhet inför framtiden,och ändå mår jag bra. Jag har inte brutit ihop av att lämna England,jag har snarare vunnit så mycket mer. Jag ångrar inte en sekund att jag tog flygplanet den 4:e september mot London. Men mitt liv fanns inte där. Min lycka fanns inte där. Min förhoppning var en personlig utveckling. Och utvecklades gjorde jag. På 9 dagar utvecklades jag mer än jag gjort på flera år. Jag blev en förbättrad form av mig själv. Samma Beatrice men med andra erfarenheter och nya insikter. Och det är inget jag skulle vilja byta bort.

Just nu vet jag inte vart jag är på väg,men Gud leder mig dit jag ska. Och när jag tänker på framtiden,tiden som ligger framför mig,pirrar det i magen. Det finns så mycket tankar i mitt huvud. Förhoppningar. Drömmar. Jag måste ge det tid,tålmodigt vänta och se vilken väg som är rätt för mig.

Jag är lycklig i detta nu.

27 september

2012-09-27 kl. 09:10:03 Länka inlägget

Vad glad jag kände mig imorse när jag vaknade! Solen tittade fram en stund också,men tyvärr försvan den lika fort som den kom.

Igår hade jag min tid hos kuratorn,och det var nyttigt för mig att ta mig dit. Inte bara för att få prata om hur jag känner,utan att också få tips på hur man ska tänka. Att inte döma mig själv allt för hårt,leva här och nu.

På eftermiddagen träffade jag Lina och Madde för en fika. För första gången i mitt liv kunde jag sitta ner,prata,fika utan att känna stress inför morgondagen och alla läxor som jag borde göra. Det är som att ta steget in i en ny värld,en värld utan vissa bekymmer.

Och äntligen har syster kommit hem för några dagar! Imorgon firar vi henne då hon blir ett år äldre.

Dagen vet jag inte riktigt vad den bjuder på-det visar sig helt enkelt :)

Trevlig torsdag!

Tisdag

2012-09-25 kl. 14:35:49 Länka inlägget

Tisdag,och en väldigt grå sådan. Både vädret och mitt humör är ganska grått och trist. En förkyning har landat i kroppen men den verkar inte kunna bestämma sig för om den ska slå rot eller bara göra en gästvisit. Ena stunden har jag feber,för att nästa känna mig riktigt pigg. Men det går inte att göra något åt det och det kunde ha varit värre!

Igår tog jag för första gången mig an att grädda amerikanska pannkakor. Och de blev över förväntan!

Dock var de ingen riktig hit att värma upp idag efter en natt i kylskåpet,ganska svampiga i konsistensen...

I lördags träffade jag äntligen Carin och Frida! Efter lunch åkte jag hem till Carin och blev bjuden på finfint fika. Prat,prat och lite mer prat. Känslan var så konstig,det var som om allt var precis som det alltid har varit. Som om tiden stått still. Att jag varit i England och att hon flyttat till Göteborg kändes så främmande. På kvällen tog jag och volvon oss in till stan,hem till Frida. Ännu ett kärt återseende! Återigen var det som om tiden stått still och det kändes som om vi fortfarande gick på gymnasie. Men det är ju egentligen ett gott tecken,när det känns som om tiden stått still och som om allt är "som vanligt". För då betyder det att jag har så goa vänner som jag står så nära att avstånd och tid inte har någon betydelse för vår vänskap. Jag är lyckligt lottad!

I söndags hämtade jag upp Maja och vi begav oss mot gudstjänst. Hade inte allt för höga förväntningar och tyckte att det kändes lite konstigt att åka dit när jag egentligen skulle ha varit i England. Men jag blev motbevisad,predikan var riktigt bra och det kändes bara bra att vara tillbaka.

Och igår skypade jag äntligen med Louise igen! Jag har nog fortfarande inte riktigt förstått att hon är i ett helt annat land och att jag inte kommer att se henne på riktigt på väldigt länge. Hon har gett sig in i bloggsfären (äntligen!!). Här hittar ni hennes blogg,så in och läs och kommentera :)

Nu har jag äntligen tagit tag i fotoalbumet jag fick av värdfamiljen. Tanken var ju att jag skulle fylla det med foton och minnen från min tid i England,men som vi alla vet så blev tiden där väldigt kort. Därför har jag bestämt mig för att albumet får bli ett tiden-efter-studenten-fotoalbum! Två sidor har jag hittills fyllt med kort från England,och sen hoppas jag kunna fylla på snart med fler foton,minnen,upplevelser. Det finns många tankar i mitt huvud om vad jag önskar kunna fylla albumet med och jag hoppas att de snart blir verklighet.

Frågor?

2012-09-25 kl. 13:09:07 Länka inlägget

Om det är någon som har någon fråga så svarar jag mer än gärna på det jag kan. Kanske finns det någon som undrar över au pair-livet,England,värdfamiljen eller något helt annat :) Ingen fråga är dum eller för liten!

The only limits in your life are the ones you create with your mind

2012-09-22 kl. 08:59:07 Länka inlägget

Återigen blir jag så otroligt tacksam för alla fina kommentarer jag får,och att så måga fortsätter att kika in här och vill se hur det går för mig. Tusen tack!

Lördag idag och jag vaknar upp till ett grått och regnigt Sverige. Men vad gör det när jag på förmiddagen ska träffa Carin,som är hemma på visit från tandläkarstudierna i Göteborg,och på kvällen tar jag och volvon oss en tur i till staden och hälsar på Frida. Bättre kan det inte bli!

There is no place like home

2012-09-21 kl. 15:32:48 Länka inlägget

Allt har inte en mening,men allt kan få en mening

Nu har jag varit hemma i lite drygt en vecka. Jag börjar bli utsövd,någon sömn finns inte längre att ta igen. Därmed finns det massor med utrymme för alla tankar att sätta snurr i hjärnan. Och just idag har det varit lite extra jobbigt. Jag har gråtit några tårar,utan att egentligen veta riktigt varför. Eller,anledningar till gråt har jag många men det är ett faktum att finna sig i.

Efter lunchen bestämde jag mig för att ta en promenad. Tankarna blir inte lättare att sortera ut av att jag sinne inne mellan fyra väggar och glor. Sagt och gjort,en promenad blev det.

Alla har vi nog en plats där vi känner oss trygga,tillfreds.Min är den badplats som ligger bara några hundra meter från vårt hus. Det var så skönt att få sitta på den lilla flytbryggan,guppa med i vattnets små vågor och bara andas. Andas frisk höstluft. Och tänka. Gråta.

Under promenaden hem kom jag att tänka på en fras som jag läste för en tid sedan. Allt har inte en mening,men allt kan få en mening. Och jag insåg hur sant det är. Bara jag kan välja vad jag vill göra av den här erfarenheten. Jag kan välja att se det som ett stort misslyckande och gräma mig hela mitt liv för att jag inte klarade av det.

Eller så ser jag hur mycket positivt jag har fått från den lilla tid jag var i England. Det finns ingen anledning att sörja över att jag inte hann se London Eye och Big Ben,inte hann shoppa på Primark och åka en röd tvåvåningsbuss. För allt det där kommer att finnas kvar och det kommer komma fler möjligheter att åka till London.

Jag måste inse hur mycket jag vann på att åka dit. Det var inte samma Beatrice som åkte till England som kom hem. Det var en utvecklad,bättre form av mig själv.

Jag har varit med om så mycket och gjort så mycket som jag aldrig trott att jag skulle kunna göra-allt på bara en vecka.

Så vad har jag då egentligen att sörja?

Men besvikelsen kommer inte att försvinna i första taget,och det är okej att vara besviken. Jag måste bara ge det tid.

En paus från all nödvändig oc icke nödvändig information

2012-09-20 kl. 12:16:22 Länka inlägget

Är det kanske dags för mig att ta en paus från Facebook på obestämd tid?

Jag har äntligen börjat inse hur mycket tid jag lägger på att läsa om vad andra personer gör,eller inte gör för den delen. Och nu ska jag inte bara smutskasta Facebook,för allt är inte bara skräp som skrivs där och jag gör ett aktivt val varje gång jag väljer att logga in på sidan.

Men om jag då väljer att ta bort appen från min iphone och bestämmer mig för att facebook.com är förbjuden mark så kanske det är lättare? Kanske inser jag då att det finns så mycket annat mer värdefullt jag kan lägga min tid på. Jag sitter här hemma med en jättebra bok liggandes alldeles bredvid mig men istället för att läsa några sidor i den så kollar jag runt på fb istället.

Nej,paus på obestämd tid från facebook!

Men jag börjar nog inte idag,utan kanske imorgon. Eller på lördag....

Onsdagen den 19:e september 2012

2012-09-19 kl. 15:15:32 Länka inlägget

Så här valde jag att möta denna morgon. Nattsömnen är väl fortfarande inte något i klass med skönhetssömn men jag blev riktigt glad imorse när jag vaknade kl 7,och inte 5 som jag vaknat de senaste dagarna...

Med frukost i magen bestämde jag mig för att ta en morgonpromenad-motion är nödvändigt och det kanske vore ett bra sätt att starta dagen på. Det blev ingen maratonsträcka direkt men tillräckligt för att insupa den fantastiska höstluften och rensa huvudet litegranna.

För att ytterligare njuta av höstluften drog jag med mig en filt och boken ut på terassen som är under ombyggnad. Visst blåste det ganska kallt,men idag gjorde det inget. Idag är jag bara så glad över att få vara här,i nuet,och njuta av att luften börjar bli kyligare och att löven börjar gulna och falla mot marken.

Måste passa på att visa mitt fina inköp från IKEA igår. 60 riksdaler fattigare men 4 söta skålar rikare.

Återigen är det så roligt att börja samla på sig "flytta-hemifrån-saker". Det är aldrig fel att ha ett litet lager till den dagen jag lämnar flickrummet och boar in mig i min egna lägenhet. Jag vet inte när och vart det bli men så småningom. Så småningom.

Kocken fick godkänt igår med den panerade fisken så idag satsar vi på köttfärssås med pasta. Men jag hade helt missat att det var tacotisdag igår så jag måste bättra mig till nästa vecka...(eller hur,syster min ;))

Ha det bra!

Tisdagen den 18:e september 2012

2012-09-18 kl. 12:32:34 Länka inlägget

Tisdag idag-två veckor sedan jag åkte till England. Men nu är jag hemma igen och jag ska inte grubbla för mycket över att det inte blev som jag tänkt mig. Grubbel leder inte till något gott.

Igår packade jag äntligen upp mina väskor. Tvättade en del och sorterade. Funderade över livet,och funderade lite till. Grätt en skvätt eller två och tyckte att allt var allmänt orättvist.

Imorse kom också några tårar. Det är påfrestande att vakna före fem på morgonen med andan i halsen och känna ångest. Men det är något jag måste genomlida och det som inte dödar härdar. Jag har så mycket mer positivt i livet egentligen än negativt. Jag måste bara ställa om siktet och välja att se det positiva. Kanske borde jag skriva en lista över alla positiva saker som finns i mitt liv?

En annan lista jag har funderat över är någon slags "livslista/saker jag vill göra/mål/drömmar-lista". Det är så lätt att bara surfa vidare på vågen genom livet och på vägen glömmer man bort vad man egentligen vill. Det kanske är dags att börja med en sådan..

Idag är det jag som agerar kock här hemma. Panerad torsk och potatis står på menyn.

Jag önskar alla fina där ute en fortsatt bra tisdag!

Måndagen den 17:e september 2012

2012-09-17 kl. 15:41:57 Länka inlägget

Kommentera (2)

Fjärde dagen här hemma i Sverige-och det är fortfarande en sån konstig känsla. Vraje dag sen jag kom hem har jag gråtit,vissa stunder av lycka att vara hemma hos mamma och pappa,vissa stunder över saknaden av själva landet England och allt roligt som jag och Ida hann göra ihop,vissa stunder över att jag sitter här utan en aning om vad jag vill göra,vissa stunder gråter jag av ren utmattning från alla känslor som håller på att bearbetas.

För första gången har jag insett hur många val livet innehåller. Jag har alltid varit otroligt välplanerad och organiserad,alltid veta vad som ska ske en lång tid framöver. Men att min vistelse i England blev så kort var som att någon fällde krokben på mig. Nu står jag plötsligt här utan någon Plan Bvte. Jag vet inte vad jag ska göra och jag vet inte riktigt vad jag vill. Jag vet bara vad jag inte vill.

Om jag hade obegränsat med pengar skulle jag åka till tillbaka till England och bara vara,uppleva allt. Gå i affärer,museer,fika,äta,handla...

Men nu har jag tyvärr inte de tillgångarna och det är som det är. London kommer att stå kvar,det är bara frågan om när jag kommer dit.

Idag har jag iallafall försökt ta tag i mitt liv här hemma och fixa med efterberedelser (motsatsen till förberedelse?!). Jag har ringt till Halebop och fixat med mobilen och ringt till tanvården och bokat en tid för att någon ska ta sig en funderar på vad vi ska göra med mina stackars tänder. Troligen blir det en tandställning då tänderna pekar åt alla olika håll...

Jag bestämde mig också för att ringa till ungdomsmottagningen och få en tid hos en kurator. Det är bara att acceptera att jag är en sådan person som behöver ventilera mina tankar med någon för att inte köra fast i samma tankemönster. Jag fick prata med en jättetrevlig kvinna och hon kunde inte ha uttryckt det bättre: "Du är alltså lite vilsen i livet?" Och ja,det kan jag inte förneka. Jag kan inte tro för all framtid att jag är en superperson som klarar av allt på egen hand och att mitt liv kommer att glida fram på en räkmacka. För då skulle jag inte ha suttit i en soffa i Sverige just nu,jag skulle ha suttit i en soffa i England. Förr eller senare kommer motstånd,och även om jag har upplevt livets hårda sidor tidigare så har jag alltid haft sådan tur att jag haft stöttande människor runt omkring mig. Stöttande människor har jag fortfarande,men det är dags för mig att sakta men säkert börja växa upp och bli mer självständig. Jag vill utvecklas och gå vidare,jag vetbara inte riktigt hur än.

Jag får helt enkelt se vart kuratorsamtalet leder,förhoppningsvis kan jag få några nya infallsvinklar på saker och ting.

Frågan är nu hur jag ska göra med den här bloggen? Den har genom hela den här erfarenheten varit som ett extra ventilationshål. Här kan jag skriva exakt hur jag känner,den ställer inga motfrågor utan bara låter mig tänka fritt. Jag mår bra av att få sätta ord på mina känslor. Därför kommer jag att klamra mig fast här tills jag har bestämt mig hur jag går vidare.

Och stort tack för alla som fortsätter att kika in här,jag har ingen aning om vilka ni är men det betyder mycket för mig! Är det någon som undrar något så är det bara att ställa frågor,ingen fråga är för liten eller för stor :)

PS. Kika gärna in på den här fina bloggen! Jag känner så väl igen mig i det Frida går igenom nu,och vill ni göra något extra för henne så lämna gärna en kommentar. Bara några små ord som får henne att orka kämpa vidare,det betyder så otroligt mycket att få peppning när det känns tugnt och man är iväg från familjen!

Med båda fötterna på svensk jord

2012-09-14 kl. 12:10:39 Länka inlägget

Speciella händelser

Ja som rubriken lyder så är jag hemma igen i Sverige... Och jag är bara så glad och lättad över att allt är över.

Sedan flera år tillbaka var det där min dröm,och jag ångrar inte en sekund att jag försökte förverkliga den. Hade jag inte åkt hade jag alltid ångrat mig att jag inte åkte. Jag hade funderat hur livet i England hade varit,varför jag inte tog chansen…

Nu valde jag istället att bejaka chansen att åka iväg. Sen blev det inte alls som jag trott. Jag försöker med hela min själ och hjärta att inte se det som ett misslyckande-utan som en erfarenhet och ett sätt för mig att växa som person. Men en liten del av mig kommer alltid att gråta en lite tår över att det inte fungerade. Jag ville kunna skriva på mitt CV att mellan sep-12-sep-13 var jag utlandssvensk i Engalnd. Jag ville kunna berätta för eventuella barn och barnbarn hur det var att flyga iväg till en anna kultur och ta del av den i ett år. Tankar såsom ”varför klarar så många andra tjejer och killar av att vara au pairer,men inte jag?” snurrar i mitt huvud,och de kommer de säkerligen att göra ett tag framöver. Men egentligen vet jag svaret på dessa frågor. Jag måste börja tro på att inget i livet är bortkastat,att allt man går igenom och upplever ger erfarenhet och att man inte kan misslyckas-bara att man gör saker på ett alternativt sätt.

Jag hade orealistiska förväntningar på au pair-livet,jag hade för lite erfarenhet av barn,jag visste inte vem jag var,jag visste inte vad jag ville uppnå och vilka målsättningar jag hade,jag ställde inte de frågor jag borde ställt.

Det är otroligt lätt att vara efterklok,och när jag tänker tillbaka på mejlkonversationen med familjens tidigare au pair ser jag nu allt jag borde kunna utläsa av det hon skrev. Tyvärr skrev hon inte allt i klarttext och det var då,förblindad av hela detta fenomen,omöjligt för mig att läsa mellan raderna.

Jag är hemma nu,allt kommer att bli bra-men allt måste nog få lägga sig lite. Minnen och upplevelser ska sorteras i huvudet,massa sovtimmar behöver tas igen,så småningom kommer jag att bli tvungen att möta världen där utanför med alla frågor som vill bli besvarade.

Jag har själv haft fördomar om au pairer som återvänder,och nu är jag plötsligt en av dem. Jag har insett att mina fördomar var otroligt orättvisa och jag ångrar att jag ens tänkte de tankarna. Man vet aldrig hur en annan människa upplever en situation och man kan inte känna någon annans känslor. Jag var för snabb att döma andra-och troligen kommer jag asjälv att bli dömd av andra. Men det är en del av livet och något jag måste acceptera,för ingen annan kan riktigt sätta sig in i hur just jag kände där borta och då är det omöjligt att förstå. Jag måste se till mina egna känslor och sluta oroa mig för andra dömande. Jag mådde inte bra där borta och då finns det ingen anledning att stanna. Jag var olycklig i den situationen jag var i och det gör sannerligen inte personerna runt omkring mig lycklig heller. Värdfamiljen skulle inte behöva stå ut med en person som vandrade runt i deras hus och var olycklig.

Vissa saker i livet vet man är värda att kämpa för,men det här var inte det och då är det lika bra att låta det gå.

Jag vill tacka alla er som läst och stöttat mig genom det här. Tack för alla fina och uppmuntrande kommentarer! Att så många ville ta en stund av sin tid och skriva till mig-tacksamheten är obeskrivbar.

En vecka i England

2012-09-11 kl. 13:31:50 Länka inlägget

Kommentera (4)

Nu har jag varit en vecka i England,och idag bestämde jag mig äntligen för att stanna här...Mitt mål har ända sen jag kom hit varit att skapa mig ett nytt liv här och se till att gör det till ett fantastiskt år. Men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att längtan efter mamma och pappa skulle vara så här stor. När jag ser tillbaka på tiden innan jag åker kan jag inse nu att jag hade orealistiska förväntningar,sett utifrån min egen personlighet. Vissa är toppenbra på att anpassa till nya saker jättesnabbt,men jag är en sådan som måste få tid på mig och vill helst att det ska vara som det alltid har varit...Så det här är helt klart den största utmaningen jag har antagit,och vi får väl se var det bär av. Jag får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker på att jag inte kommer få se alla nära och kära på ett bra tag men jag måste lära mig att leva med det.

Men det som muntrar upp mig är att förhoppningsvis kommer både mamma,storasyster,mammas kusin och hennes dotter hit senare i höst-kanske november! Jag hoppas då kunna vara ledig både lör-sön så jag kan sova med dem i London och bara vara nära dem.

Och jag har bestämt mig nu för att åka hem över jul!! Jag hade verkligen inte tänkt göra det men man kan ändra sig och jag tror att det blir jätteskönt att åka hem över jul,bara vara med familjen-bli lite ompysslad. Det jag är mest rädd för nu angående julen är att jag inte ska vilja åka tillbaka. Men det är isåfall ett senare problem och jag kan inte fundera på det just nu för då kommer jag bara att ätas upp av dåliga tankar. Vill jag inte stanna då så är det som det är,då var det inte meningen. Men det är ju bara lite drygt 3 månader kvar till julafton och än har jag inte sett något av London så jag behöver säkerligen mer tid här.

Idag har jag tvättat en massa kläder,och väntar nu på att den sista maskinen ska bli klar. Lite strykning har jag också hunnit med. På förmiddagen skjutsade jag S till sjukhuset-han ska äntligen få lappa ihop sin trasiga axel. När vi skulle åka till sjukhuset så stod målarens bil ivägen och jag var tvungen att backa ut ganska konstigt. Men jag kom förbi bilen och skulle bara backa lite till för att kunna svänga runt. Donk hör vi då...Jag har backat in i en lite trästolpe! Gissa om jag skämdes! Men S sa att de inte alls var någon fara,jag var inte den ända som gjort det och så berättade han om när han körde in i grindstolpen med sin veteranbil. Så ja,vilken tur jag hade att bilen inte skadades. Alla gör vi misstag men att backa in i en trästolpe vill man ju gärna undvika...

Idag är det jag som står för upphämtning vid skolan. I ska hämtas kl 3 och B plus hans kompis M kl 4.15. Sen blir det köttfärssås och pasta a la Beatrice innan B ska på scouterna. Tanken var egentligen att jag skulle lägga I men N var så snälla att hon hämtar upp I istället innan hon åker till sjukhuset så jag kan gå på kvällens au pair-möte. Varannan tisdag är det au pair-möte här i Harpenden,och det här blir mitt och Idas första så vi får väl se hur det är. Jag hoppas att det blir trevligt!

Imorgon lämnar min modiga vän Louise landet för att bli utlandssvensk i Spanien! Håll alla tummar och tår ni har för henne!!

Nu-hänga tvätt.

Vi hörs!

Smickrad till tusen...

2012-09-10 kl. 21:55:11 Länka inlägget

Oj så smickrad jag blev när jag kikade in på min favoritblogg och såg att en kommentar jag skrev för ett tag sedan betydde så mycket...

http://www.lundkvistlifestyle.se/blog_4.html

Söndag

2012-09-09 kl. 22:26:32 Länka inlägget

Kommentera (3)

Söndagar är mina lediga dagar-så jag låg i sängen länge och gick sen till mitt fina badrum och duschade. Sen blev det påklädning och fixning me solsidan på i bakgrunden. Jag har kommit underfund med att jag tycker det känns jätteskönt och tryggt att höra svenska röster. Så det blir mycket solsidan och tv3play just nu. Troligen är det så att jag slipper tänka när jag hör svenska och då kan jag slappna av. Min hjärna jobbar ständigt på att försöka förstå allt och hur jag ska fomulera mig,så det är skönt med lite vila för hjärnan.

Här är skörden från St.Albans! Bussbiljetterna ser ganska annorlunda ut här mot hemma.
Och så kläderna från H&M och inköpen på £1-affären.

Idag,när familjen tog mig ut på välkomstmiddag,fick jag den här fina påsen! I den fanns ett jättefint fotoalbum och lite godis plus ett jättesött kort. Så nu ska jag bli duktigare på att ta foton,och så ska jag spara minnen som har ett värd för mig så kan jag sätta in dem med!
Och sista bilden är för Mamma och Carin! Dessa två söta ser jag varje dag,och då tänker jag på er och tänker på vilken fin vän och mamma jag har.

Nu ser jag att inlägget blev lite osammanhängande men ni får leva med det just nu för nu ska jag skriva ett mejl till mamma och pappa innan jag det blir något svenskt tvprogram.

Ha en bra kommande vecka!

Lördag 2012-09-08

2012-09-08 kl. 21:54:25 Länka inlägget

Hej på er alla som kikar in här!

Lördag kväll här i England-jag sitter barnvakt men det är inte alltför betungande eftersom ett barn är borta på scoutläger och det andra sover sött i sin säng.

Så nu tog jag tillfället i akt och gick ner i köket och satte mig i lilla soffan de har där. Tänkte att det kan vara bra att boa in sig på fler ställen än bara på mitt rum. Men jag måste säga att mitt rum känns tryggt på något sätt! Lagon stort,ljust men ändå mysigt eftersom jag har snedtak på båda sidorna. Och alla mina grejer finns där,det är jag som har bestämt hur allt ska stå-ja det känns som mitt och det är min trygghet!

Här sitter jag för tillfället och försöker förstå mig på hur belysningen fungerar...

Idag tog helhärliga Ida med mig till St.Albans-och vi hade det jättebra!

Att ta bussen tid från Harpenden tar ca 10 min,toppenbra. Så vi klev på bussen och begav oss i hettan. Det blir bara varmare och varmare för vad dag som går så jag vet inte hur det här ska sluta...

Väl där så började vi med att gå in på H&M,såklart,och där spenderades några pund...Det blev en jättemjuk kofta,ett nytt skärp och en jättefin mockaimitationjacka i en lite kortare modell. Så när vi lämnade den kära svenska affären kände jag mig riktigt nöjd! Efter att vi tittat i några andra affärer så gick vi och åt lunch,följt av jordgubbs-,choklad- och vatteninköp på Marks & Spencers. Detta medtogs till en den mysiga parken där vi satt en bra stund och bara njöt av vädret och pratade om allt och inget. Innan vi strosade iväg i hettan mot bussen så besökte vi en £1-affär. Vilken bra idé! Allt kostar £1så där kan man verkligen shoppa loss utan dåligt samvete. Med mig hem fick jag en stor förpackning plåster,ett anteckningsblock,tandtrådsbyglar och tre olika förvaringslådor-allt det för £6!

Så nu ska det organiseras mitt rum. Det får bli morgondagens projekt. Jag försöker att hitta på så många saker som möjligt som jag kan/behöver göra så jag har lite på lager när jag känner mig sysslolös och allt blir lite ledsamt.

Även fast jag verkligen valde bort mycket från min packning så hade jag med mig mer än jag kunde tro! Saker nog för att fylla upp ett helt rum. Så förvaringslådorna är verkligen välbehövda och imorgon ska jag starta mitt nya,mer välorganiserade liv...

Nu kommer några bilder som jag tagit (Note to myself: Bli bättre på att ta foton på det jag upplever) från England

Denna backe har jag döpt till mördarbacken! Den leder upp till området jag bor i och eftersom jag ännu inte har klurat ut hur man kan gå på ett annat sätt till stadskärnan så måste jag gå upp för den varje gång. Den må se fjuttig ut på bilden men det är nästan som att bestiga ett helt berg...

Den här bron var tidigare belagd med järnväg men nu används den som gångväg. Jag tycker den är väldigt fin,och det är mitt riktmärke. Ser jag bron så vet jag att jag är nära mitt område.

Här är en en bild från stadskärnan,men den visar bara en liten,liten del av allt. Allt här ser väldigt engelskt ut tycker jag.

Här är två saker som ser väldigt annorlunda ut i jämförelse med hur de ser ut i Sverige. Postlådan och knappen att trycka på vid övergångsstället. Bara två av väldigt många olikheter jag upptäckt hittills.

Nu får det vara nog för det här inlägget!

Ni får gärna kommentera om det är någon ni undrar över eller om det är något särskilt ni vill att jag ska skriva om,så jag får lite inspiration :)

Ha det gott!

Fredag

2012-09-07 kl. 13:57:32 Länka inlägget

O boj vad jag svettas! Det är sommarvärme här så svetten bara rinner på mig,och speciellt efter att jag har gått uppför mördarbacken till mitt bostadsområde...

Idag är det min tredje riktiga dag här och det känns fortfarande jobbigt. Vissa stunder bara njuter jag av att vara här medan vissa,som nu,är betydligt jobbigare. Och när det blir så där jobbigt känner jag mig nästan blockerad och vill bara vara nära alla där hemma,och en sån simpel sak som att gå in och skriva ett inlägg på bloggen känns jättetungt,antagligen för att det då inte längre går att ljuga för mig själv. Jag har bestämt mig för att jag ska vara totalt uppriktig här eftersom jag vill kunna gå tillbaka och titta när det här äventyret är över och uppenbarligen så är det inte bara glada stunder här.

Jag tror att hur man upplever det här livet beror väldigt mycket på hur man är som person. Jag har alltid viljat vara organiserad,veta vad som ska hända framöver,vara bra på det jag gör. Här är allt helt nytt,jag vet inte speciellt mycket om någonting och allt är bara en enda röra. Men det är väldigt nyttig träning för mig att försöka leva mer för stunden. Något jag aldrig tänkte på innan jag åkte var hur mycket man måste kämpa för att skaffa sig ett bra liv här. Självklart hjälper värdfamiljen till men det är hela tiden upp till mig om jag vill hitta vänner här osv,vilket också är väldigt nyttigt att lära sig.

Just nu vill jag bara gråta och jag längtar jättemycket efter alla där hemma men jag tror jag har kommit till en punkt där jag är lite less på längtan,tårar och sorg. Jag måste försöka ta tag i mig själv och göra något annat istället. Självklart måste man få vara ledsen och längta och gråta men någon gång måste det få ett stopp. Jag kan inte sitta i ett år och gråta varje gång jag tänker på mamma,pappa,min syster,mina vänner hemma i Sverige. Det blir så jobbigt för alla där hemma om de måste trösta mig och se mig gråta varje gång vi pratar,och det blir ännu mer jobbigt för mig. Jag kommer att missa så mycket här om jag inte slutar upp med det här.

Från och med nu ska jag försöka göra mitt bästa för att se det jag har,och inte tänka på vad jag inte har. För det/dem jag saknar kommer att finnas kvar om ett år men det gör inte den här upplevelsen. Därmed inte sagt att jag aldrig mer kommer att vara ledsen här,för det kommer jag att vara.

Idag var min första morgon där jag fick ta lite mer ansvar eftersom N åkte iväg tidigt. Dock var Simon här och hjälpte mig så helt ensam var jag inte. Det som är det svåraste just nu är att barnen har börjat testa mig lite,och jag vet inte riktigt var jag ska dra gränserna. Men det kommer nog med tiden. Morgonen gick ändå ganska smärtfritt förutom att jag var tvungen att lösa ett litet bråk mellan barnen,och då visade B ganska tydligt att han har börjat testa mig. Men allt blev som det skulle och vi kom iväg till skolan,till och med lite tidigt! (Inte så vanligt i den här familjen...) Efter det gick jag tillbaka och startade en tvättmaskin. Sen hörde Ida,också au pair här i Harpenden, av sig och frågade om jag ville komma ut lite. Och visst ville jag det! Så hon visade mig vart gymmet ligger och sen tog vi en fika i det fina vädret. Sen var det dags att gå hem till tvättmaskinen och nu sitter jag och väntar på att andra laddningen ska bli klar. Vid 3 ska barnen hämtas vi skolan,sen blir det tea (middag) som jag ska laga för första gången. Om N inte hinner hem så ska jag ta med I till dramaklassen,vilket betyder ännu en promenad till High Street (ca 15-20 mins gångavstånd).

Efter dramaklassen ska I till en kompis på sleepover och B ska iväg på cubsläger (tror att cubs är som scouterna). Och senare ikväll ska jag antaligen ut och köra med familjens vän som är polis. Jag är nästan lika nervös som när jag skulle göra min uppkörning i Sverige. Håll tummarna för mig att jag håller mig på rätt sida...

Annars vet jag inte riktigt hur helgen kommer att bli,på söndag eftermiddag ska vi ut och äta någonstans eftersom att de ville välkomna mig till familjen. Så snällt av dem!

Igår kväll träffade jag Ida för första gången,hon var så snäll så hon tog mig med ut och åt pizza. Helhärlig tjej!! Och det är så skönt att kunna prata svenska med någon. Vi hade det jättetrevligt och pizzan var väldigt god. Jag var så glad när vi hade skiljts åt och jag traskade där för mig själv. Hela kvällen kändes mycket lättare och jag är så tacksam att jag träffat henne! Det är så skönt med andra au pairer,för alla vet vilken sits man är i och alla har varit ny själv så jag tror att de flesta är väldigt öpnna för att bekanta sig med nytillkomna au pairer.

Jag blev också så glad när N hade skickat ett jättegulligt sms till mig. Hon skrev och tackade för att jag hade strukit (eller heter det strykit?!) tvätten så fint,att jag var så bra med barnen när vi var på badhuset dagen innan,tackade för barnens presenter från mig och att hon gillade hur jag behandlar barnen. Då kan man inte låta bli att bli glad.

Så ja,så är läget just nu.

Det är så konstigt-när jag har några uppgifter att göra under dagen,som idag,så känner jag mig stressade och rädd att missa något vilket gör att allt känns jobbigt. Men samtidigt så blir längtan efter alla där hemma mycket värre när jag sitter och inte har något att göra. Därför ser jag fram emot när jag har kommit in i vardagen här. Mycket troligt är att jag kommer att köpa ett gymkort vilket betyder att jag kan sysselsätta mig samtidigt som jag får motion. Och så ska jag försöka ta tag i att kolla upp stallet där jag eventuell kan hjälpa till med handikappridning.

Sen så har barnen väldigt många aktiviteter och det är en väldigt aktiv familj så jag kommer att ha något att göra många eftermiddagar och på morgonen är jag alltid med och hjälper till med undantag när jag är ledig. Och så ska jag fixa tvätt och strykning också så när jag väl kommer in i vardagsrutinerna så kommer jag nog ha en del att göra. Men det kommer nog att vägas upp av allt roligt som jag vill göra när jag är ledig. Jag hoppas att jag kan ta mig till London snart!

Ha det gott!

Livstecken

2012-09-06 kl. 22:28:53 Länka inlägget

Här kommer ett litet livstecken så ni kan vara säkra på att jag lever och andas! Jag ska verkligen försöka få ihop ett riktigt inlägg imorgon,och annars kanske det kommer på lördag. Jag tänker hela tiden att jag ska sätta mig ner och skriva men tiden bara rinner iväg.

Men ett mer utförligt inlägg är påväg!

Min andra dag här

2012-09-05 kl. 14:25:48 Länka inlägget

Nu ska jag ta mig tid och skriva lite mer utförligt hur allt är och hur jag har det. N är iväg och fixar något så jag har lite fritid innan vi ska och hämta I och B på skolan. Första dagen för dem på den här terminen,men det verkade måttligt roade av att börja i skolan igen...De var så söta i sina små skoluniformer,nästan så jag önskade att vi hade haft sånna i Sverige.

Hela den här resan började igår vid tolvtiden när jag,mamma och pappa styde kosan mot Arlanda. Väl där så checkade jag in mitt bagage och så gick vi och fikade. Dock fick jag inte i mig så mycket....

Efter det kom den värsta delen,jag skulle genom säkerhetskontrollen och det var dags att säga ej-då till mamma och pappa. Ja jag vet inte om det finns ord som kan beskriva det men många tårar var det iallafall. Jag får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker på det. det är svårt att lämna sin familj och att inte veta när du får träffa dem nästa gång.

Oflygvan som jag är så var jag väldigt glad att jag tog mig genom säkerhetskontrollen och att jag hittade till gaten. Vid ett tillfälle visste jag inte riktigt om jag var på rätt väg så jag var tvungen att göra mig dum och fråga en kvinna som jobbade där. Antingen så hade hon en dålig dag eller så hade hon sålt sitt glada humör till någon annan för hon var allt annat än munter. Hur som helst så var jag på rätt väg och jag begav mig mot F60. En stunds väntan och sen var det dags att gå ombord på planet. Jag hittade min plats och slog mig ner. Eftersom jag inte har varit i ett flygplan sen jag var 7 år visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Men så lyfte vi och jag kan inte säga annat än att det var en häftig känslan. Några luftgropar stötte vi på men det var inte alls farligt.

Tyvärr var det väldigt molnigt så jag såg inte mycket,några båtar kunde jag urskilja. Men det gjorde inte så mycket efteråt för när vi gick in för landning och precis hade passerat genom alla moln är det första vi ser London Eye och Big Ben. Den känslan var obetalbar! Vi landade men jag kunde fortfarande inte förstå att vi var i England. Vi kom av planet och det bar av mot bagageutlämningen. Till slut kom väskorna och jag gick ut i ankomsthallen. Och där stod N med en skylt med mitt namn på! Tur det,för annars hade jag nog aldrig hittat henne!

Första upplevelsen av vänstertrafik blev på väg till Harpenden från flygplatsen och nu känns det faktiskt ganska naturligt.

Vi kom till huset och N visade mig runt och S hjälpte mig med tv och wifi och sen skulle jag packa upp lite kläder på mitt rum. Och när jag skulle skicka ett sms till mamma och pappa och berätta att allt gått bra så brast det och tårarna sprutade.

Sen kom barnen hem och när jag och N kom ner för trappan bara stod de och stirrade på mig. De såg alldeles förskräckta ut,vilket inte direkt lugnade min nervositet...Men det gick jättebra och de är så söta. (Än så länge iallafall...) Sen var det läggdags för dem och jag,N och S åt en sen middag. Sen tackade jag för mig och gick upp till mitt rum. Och återigen sprutade tårarna och jag var tvungen att skriva ett mejl till mamma bara för att få skriva av mig. Nattensömnen var väl inte den bästa och jag vaknade alldeles för tidigt idag men jag slog på tvn och tittade på nyheter och bara försökte insupa allt nytt.

Vid halv åtta gick jag ner och då höll barnen precis på att klä på sig. Så jag och B fastande med hans hundbok och I gjorde oss också sällskap. Sen var det grötfrukost (tyvärr inte lika god som havregrynsgröten hemma,lite mer som klister) och sen var det full fart för att hinna till skolan. Tar bara några få minuter att gå dit vilket är toppen.

Efter det skjutsade vi S till tågstationen och sen släppte N av mig vid en annan au pair. Hon bjöd på te,så nu har jag intagit min första kopp te här i England. Kanske inte det bästa jag vet att dricka men det funkade och jag måste ligga i hårdträning nu för när jag flyttar tillbaka till Sverige ska jag vara en fullfjädrad tedrickare!

Jag stannade där en stund och sen gick jag hem. Packade upp det sista och sen har jag och N gått igen kontraktet,schemat osv.

Och nu sitter jag här och vid tretiden ska vi hämta barnen igen. Troligen ska vi åka till bassängen senare med au pairen jag var hos tidigare och hennes värdbarn. Vi får se vad som händer.

Bara så alla ska veta,jag längtar inte hem för att de inte är snälla osv utan för att jag saknar alla där hemma. Jag har fortfarande massa spänningar i kroppen och de måste helt enkelt komma ut. Det är en så otroligt stor omställning att plötsligt lämna sina föräldrar och flytta till ett helt nytt land.

Jag kunde inte ha önskat mig en bättre värdfamilj och jag känner mig så välkommen!

Så jag saknar er där hemma men jag vill inte åka hem och lämna allt det här. Det tar bara lite tid att vänja sig vid allt nytt.

Välkommen hem till mig

2012-09-05 kl. 13:49:35 Länka inlägget

Så här ser mitt rum ut när man stiger in genom dörren

Utsikten från mitt takfönster

Detta utrymme är fortfarande omöblerat men troligen så kommer det att placeras en bäddsoffa och något bord där

Badrummet från himmelriket!

Och det bästa av allt-badrummet är bara mitt! En otrolig lyx!

Den öppna luckan mittemot toastolen är förvaring i väggen för städprylar och toarullar,och spegeln ovanför handfatet går att öppna-så kan man förvara saker där med. Mycket smart!

Jag bor på tredje våningen så det blir några trappsteg om dagen och trappan är väldigt smal. Men det vägs upp av de underbara heltäckningsmattorna. Det var underbart att sätta ner fötterna imorse och känna något mulligt under dem. Och nej-min värdfamilj går inte med skorna inomhus...

Första inlägget som utlandssvensk!

2012-09-05 kl. 12:27:07 Länka inlägget

Här kommer första livstecknet från Harpenden!

Resan gick jättebra och allt är bara bra här. Jag ska knäppa bilder på min lilla våning så ni får se hur jag bor och uppdatera så fort jag hinner.

Första koppen te är drucken här i England hos en annan au pair och nu ska jag gå ner till N så ska vi prata om schema och massa annat trevligt.

Oj bäst att jag rusar och stänger fönstret så inte duvorna flyger in!!

Nu är jag påväg - förhoppningsvis...

2012-09-04 kl. 16:15:00 Länka inlägget

..ja har allt gått som det ska och flyget är i tid lyfter jag nu i denna minut (tidsinställt inlägg). Om 2 h och 35 min kommer jag att landa på Heathrow och mötas upp av min hostmom.

Jag hör av mig igen så fort jag har tillgång till internet!

Dagen före Dagen med stort D

2012-09-03 kl. 09:36:55 Länka inlägget

Kommentera (6)

Ja,vad ska man säga?

Allt känns så otroligt konstigt nu. Tyckte jag att det var ett virrvarr av känslor i matchningsprocessen så är det inget mot vad det känns nu. Nu är det liksom förvirrade känslor 2.0. Men jag är fortfarande lika glad och förväntansfull över att jag ska åka. Känslorna förändras över tid,ju närmare jag har kommit dessto starkare har gläjden blivit. Ju närmare jag har kommit ju mer har jag faktiskt förstått att den väldigt stor förändring kommer att ske. MEN jag kan fortfarande inte riktigt förstå att detta är verklighet,att jag-lilla jag-ska flytta till England!

Kanske hinner det bli ett till inlägg innan jag åker iväg,annars skriver jag nästa gång från ENGLAND!!!

Lilla Ordförklaringslistan

2012-09-01 kl. 16:40:23 Länka inlägget

Här kommer min alldeles egna ordförklaringslista!

Av respekt för min värdfamiljs integritet har jag valt att inte omnämna deras fullständiga namn i bloggen.

Tidigare gånger de har figurerat i bloggen har de varit med första bokstaven i deras namn men då de mycket troligen kommer att bli omnämnda många gånger till får ni nu en förklaring till vad jag menar med alla mina förkortningar.

N - Värdmamma (VM), Hostmom (HM)

S - Värdpappa (VP), Hostdad (HD)

B - Familjens 8-åriga son. Värdbarn (VB), Värdson (VS)

I - Familjens 6-åriga dotter . Värdbarn (VB), Värddotter (VD)

B & B - Värdbarnen när de omnämns samtidigt (I har ett smeknamn på B och det är så enkelt att kalla dem för B &B)

H - Harpenden-min nya hemort

St. A - St. Albans-närliggande större stad

Förhoppningsvis underlättare detta för er,mina läsare,när jag kommer dra igång med en massa konstiga förkortningar. Och vem vet,kanske fylls listan på under årets gång.

Bästa botemedlet att döva hemlängtan med

2012-09-01 kl. 16:14:06 Länka inlägget

Är man godisgris så är man och jag har fått för mig att svenskt godis är i en klass försig! Så nu är mycket godis inhandlat,bara bilpåsen som fattas-sen är samlingen komplett.

3 dagar kvar till jag åker,så fort jag tänker på det börjar magen oroligt snurra och kräkreflexen får sig en skjuts. Med andra ord-jag har fått resfeber...

Paket och en gnutta resfeber

2012-09-01 kl. 00:58:48 Länka inlägget