Lördag kväll - Och kvällen spenderar jag helt i min ensamhet med tvn som mitt sällskap.

Men oj så skönt det kan vara att bara vara i sitt eget sällskap,lyssna på musik så det gör lite ont i hjärtat,tänka på Gud och sen inse hur lycklig jag är. Här och nu. I detta ögonblick.

Det finns så mycket som ligger framför mig,känt och okänt. För en månad sedan hade jag aldrig trott att man kan finna lycka och glädje i något som inte är planerat,ett liv utan en plan. Men nu står jag här,helt utan någon plan och klarhet inför framtiden,och ändå mår jag bra. Jag har inte brutit ihop av att lämna England,jag har snarare vunnit så mycket mer. Jag ångrar inte en sekund att jag tog flygplanet den 4:e september mot London. Men mitt liv fanns inte där. Min lycka fanns inte där. Min förhoppning var en personlig utveckling. Och utvecklades gjorde jag. På 9 dagar utvecklades jag mer än jag gjort på flera år. Jag blev en förbättrad form av mig själv. Samma Beatrice men med andra erfarenheter och nya insikter. Och det är inget jag skulle vilja byta bort.

Just nu vet jag inte vart jag är på väg,men Gud leder mig dit jag ska. Och när jag tänker på framtiden,tiden som ligger framför mig,pirrar det i magen. Det finns så mycket tankar i mitt huvud. Förhoppningar. Drömmar. Jag måste ge det tid,tålmodigt vänta och se vilken väg som är rätt för mig.