Imorse välde en känsla av sådant lugn och glädje och en så stark längtan över mig och jag kände mig lite lyrisk där för ett tag. Kanske var det att jag äntligen börjar inse att det här kommer att bli verklighet och att jag redan,efter att bara ha sett dem på skype,gillar mina värdbarn så mycket. Det går nog inte en dag utan att jag tänker på familjen och mitt lilla rum där uppe på tredje(!) våningen. Ljust och charmigt. Som jag längtar!

Ovanstående skrev jag till härliga Matilda som jag hittade på aupairforum.se och har börjat mejlat med. Hon åker också till England i sommar och kommer att bo inte allt för långt bort från mig.

Som jag längtar!