Håll i hatten!

 

 

När händet det här liksom?! Alldeles nyss var det ju 30 dagar kvar och nu står jag här och flyttar till England om två veckor. Helt galet!

 

Idag har jag vinkat av syster vid tåget och det blev vårat hej-då. Men konstigt nog så kändes det inte så sorligt,kanske eftersom vi har blivit så van att hon bor så långt borta och att vi träffas så sällan.

Och en liten överraskning hade hon lämnat också! På mitt skrivbord låg det ett jättesött armband,en liten lycka-till-present.

 

Jag tror att insikten om att det bara är två veckor kvar fick mig att vakna upp ur livet-före-au pair-tiden-koman. Nu måste jag börja ta packningen på allvar. Så nu ska alla kläder jag tror mig vilja ha med packas om i några byrålådor så jag har lite översikt på det hela.

 

Annars händer det inte så mycket här i livet,det lunkar på som vanligt.

En ny terass håller på att ta form så vi står ut med lite hammarslag och sågljud på dagarna. Men det är en hygglig snickare,han börjar inte snickra förän vid åtta. Skönt med tanke på att det är alldeles utanför mitt fönster! Toppenfint kommer det säkerligen bli när det blir klar.

 

Nu vankas det mat..