Vad ska det här betyda..? Kunde inte för allt i världen förstå att det var dags att byta månad,hur kan det redan vara 1 augusti? Vart tog sommaren vägen egentligen,inte bara vädermässigt utan också den så efterlängtade ledigheten och känslan av att vara fri?

Livet tog en ny vändning efter studenten och jag antar att det är så här det kommer att fortsätta;tiden rusar förbi,jag funderar vart den tog vägen,i och med att tiden går blir jag äldre och äldre men sinnet verkar inte hänga kvar. Konstigt det där!

 

Idag var mamman och hämtade det efterlängtade paketet från cdon innehållande denna:

 

 

 

 

Och som grädde på moset beställde jag båda säsongerna av denna obeskrivligt fantastiska serie

 

 

Min tanke är att jag ska ta med mig boxarna till England så jag har något att skratta åt när hemlängtan kommer smygandes,och att få höra lite svenska...

 

 

För övrigt händer det inte så mycket speciellt i mitt glamourösa blivande-au pair-liv. Jag knegar på jobbet,jag har nog 10 pass kvar nu. Det ska bli så skönt att kunna slappna av riktigt,få sova hur länge jag vill,inte behöva oroa mig för mediciner och överkokt potatis. Hur tungt och tråkigt det än må kännas vissa dagar så väger fördelarna upp och jag tror att jag har utvecklats mycket som person,och lärt mig massa nyttiga saker. Och att det är förhållandevis bra betalt gör det ju inte sämre...

 

Det är 34 dagar kvar nu och idag när jag såg att min nyfunna au pair-vän Matilda har lyft mot regningare breddgrader sög det till i min magen. På något sätt fattade jag att det är på riktigt nu,inte något out of the blue,utan att det finns en familj i England som väntar på att jag ska anlända. För första gången blev jag nervös,men samtidigt får det mig att längta ännu mer. Jag vill inte ha för höga förväntningar och måla upp en rosenskimmrande tillvaro,för den bubblan kommer att spricka fort då. Det kommer inte vara roligt varje dag,jag kommer längta efter min omtänksamma mamma som alltid står redo med en kram när livet känns tungt. Jag kommer sakna min pappa som alltid är så praktisk och ser till att livet rullar på så smärtfritt som möjligt,min pappa som på sitt eget sätt visar att han älskar mig. Jag kommer att sakna min syster ännu mer än vad jag gör nu,vi har redan många mil mellan oss och fler kommer det bli. Men en syster är alltid en syster,oavsett avståndet. Jag kommer att sakna alla mina fantastiska vänner,ingen nämnd och ingen glömd,som alltid ställer upp för mig i vått och torrt. Jag kommer sakna mitt rum,huset jag växt upp i,älven som syns från köksfönstret.

Jag kommer att sakna mycket,men inte allt. Jag är redo för en ny början med ett obestämt slut. Att hela den här karusellen gör mig så mycklig betyder något,något som är för dyrbart för att kastas bort på grund av rädsla och nervositet.

J a g k o m m e r a t t l ä n g t a h e m o c h l i v e t k o m m e r i n t e a l l t i d v a r a e n d a n s p å r o s o r

Det är något som är säkert,men vart jag än flyttar så kommer alltid hemlängtan att finnas. Och livet är inte alltid på topp,vart man än befinner sig i världen. Jag kommer att bli olycklig om jag inte får prova på det här,testa mina gränser,se vad jag går för,om det är min cup of tea.

Tack alla som tror på mig,som uppmuntrar mig,hejar på mig och önskar mig all lycka till. Jag blir starkare av att höra att jag har gjort rätt val.

Om 34 dagar...