Värdfamilj,hostfamily,extrafamilj,min blivande nya familj...

 

Så här skrev jag om Familjen T för 6 månader sen. Det var första gången jag hade kontakt med dem och redan då var det något som tilltalade mig.

Ett mejl blev till flera och känslan var fortfarande lika positiv. Mejlen ledde till ett skypesamtal och den stunden var värd alla illamående minuter innan jag såg deras ansikten på datorskärmen. Samtalet flöt på så lätt,mamman i familjen kändes så lätt och prata med,pappan verkade så positiv där han stod och lagade söndasmiddag och barnen charmade mig direkt. De visade mig runt i huset och jag fick se au pairens egna kryp in på tredje våningen.

 

Innan vi avslutade samtalet var mamman så ärlig och berättade att de hade kontakt med en annan tjej och hon sa att de måste fundera på saken. Hon lovade att återkomma om någon vecka.

 

När jag stängde ner datorn kändes det så självklart att det var dit jag skulle. Jag var menad för den här familjen och de var menade att vara min värdfamilj.

 

Väntan kändes oändlig och efter någon vecka utan svar var jag övertygad om att de hade valt den andra tjejen. Besvikelsen var som ett slag i ansiktet.

 

Men så hände det. Mejlet kom,och det stod att de ville att jag skulle komma till dem. Tårarna forsade ner för kinderna mitt på Uppsala Universitet. Glädjen var total.

 

 

Så 6 månader senare är jag fortfarande lika lycklig över att de valde mig,och min magkänsla var rätt. Ju mer jag pratar med dem ju mer längtar jag efter dem. Jag längtar efter att se dem i verklighetet,få vara en del av deras vardag,en del av deras liv.

 

 

Mina fina värdbarn är I-6-årig flicka och B-8-årig pojke. Värdmamma N jobbar som coach och värdpappa S är advokat.

 

Den 4:e september blir det här min nya familj,min extrafamilj. Vad jag längtar!