10 december idag-det måste betyda att det bara är två veckor kvar till julafton! De sista veckorna har rusat förbi och snart vankas det ett nytt år. Ett nytt år som jag ser fram emot,jag tror att mycket spännande ligger framför mig. Känslan av att livet nästan bara börjat och att allt ligger framför mig. Det här året har varit otroligt händelserikt och även om jag har upplevt några av de lyckligaste dagarna i mitt liv det här året finns det också mycket jag inte vill uppleva igen. Precis så är livet-det går upp och ner och allt man upplever tar man lärdom av.

 

Resan till London blev otroligt lyckad och vi hade det så bra. Och kanske var det allra bästa med resan att jag insåg att det var inte au pair-livet jag saknade,utan det var England. Jag var inte klar med landet och förväxlade den känslan med allt annat. Men nu kan jag äntligen avsluta det och det känns så skönt att kunna släppa det och gå vidare,befriande för hjärtat. Nu siktar jag mot annat och ser fram emot vad den närmast tiden har att erbjuda. Efter lördagens skypsamtal med min mycket kloka vän så fick jag ännu mer hopp inför framtiden. Det gäller bara att våga tro på det man är kallad till. Tack Louise för din klokhet och för att du alltid får mig på så bra humör. Ingen är som du!  

 

Nu är det dags att fundera över vad dagens projekt ska bli. Jag vet inte om det är den nalkande julen som fått mig så pigg eller om det är att jag under den sista tiden verkligen hunnit vila upp mig. Kanske är det för att jag just nu har så mycket att se fram emot. På torsdag åker jag troligen och köper julklappar,det ska julbakas lite till,Louise landar snart på svensk mark,Julafton närmar sig och efter det kommer äntligen vår utlandssvensk hem så vi kan ha vårt årliga julklappsbyte med mina fina vänner. Ett nytt år ska firas in och innan jag beger mig ut på nya äventyr kommer syster hem och firar en sen jul med familjen. Gud är god och jag är lycklig över livet!