Snälla rara! Kan ingen stoppa tiden för ett litet tag?! Nu är det bara 4 dagar kvar,eller egentligen 3 eftersom klockan precis slog om till en ny dag. 3 dagar alltså tills jag ska kliva ombord på planet som ska ta mig till mitt nya liv,min nya framtid på obestämd tid. Och just nu,när jag behöver tiden som allra bäst,har det plötsligt bivit min fiende. Jag fightas ständigt mot klockan-kommer jag hinna tvätta klart allt? packa allt? Säga hej-då till alla? umgås med mamma och pappa och bara vara nära och krama dem extra länge?

Jag skulle vilja stoppa tiden för en stund,ta in alla intryck. Just nu står jag verkligen på kanten och är på väg att hoppa. Jag vill bara stanna upp för ett litet slag och faktiskt försöka greppa vad det är jag har gett mig in på.

Men tiden rusar iväg och jag får surfa med på tidvågen. Kanske är det en del av charmen.

 

Äntligen har jag fått tummen ur och fixat lite bilder,inläggen blir betydligt roligare!

Av någon anledning är jag alltid jättenojig när jag ska ge bort en present,och då kan ni ju föreställa er hur det har varit att hitta presenter till fyra personer man bara känner genom mejl och skype. Jag har velat fram och tillbaka och faktiskt hunnit ångrat mig en gång också...

Men nu finns det inte tid för ånger och då kan jag ju passa på att visa resultatet :)

Mina hostparents två presenter fick bli utan papper,jag slipper det (som jag upplever det som) pinsamma ögonblicket när de måste öppna presenten. Så det fick helt enkelt bli väldigt patriotiskt..

Boken tror jag att jag har visat tidigare,The year in Sweden. Väldigt fina bilder och underfundiga texter.

I kartongen under boken är det en kökshandduk med detta motiv:

Kanske är övriga världen trött på svenskarnas tjat och stolthet över älgarna,men risken är jag beredd att ta...Jag tyckte den var lite småsöt och lite skämtsam med tanke på all älghysteri,och i neutrala färger så den passar in i deras kök.

 

I dessa paket är böckerna till B och I. Tror också att jag nämnt dessa tidigare men skulle jag ha glömt det så är det Bröderna Lejonhjärta och Lotta på Bråkamakargatan,givetsvis på engelska! Perfekt om de vill försöka läsa lite själv samtidigt som man kan läsa dem på kvällen för dem.

 

Sen var det det här med bollen och hopprepet. Hur tänkte jag få ner en boll i väskan?! Jag tror att hade jag varit riktigt envis hade det gått men när jag var på Intersport i onsdags sprang jag på en variant på sverigetröjorna-och för halva priset dessutom!! Så jag fick en varsin tshirt till B och I för priset av en. Toppen tänkte jag och slog till direkt. Men det lilla orosmolnet just nu är det här med storlekar. Snälla mamma letade på internet när hon fick samtal från sin panikslagna dotter. Det vi kom fram till då var att tshirtarna (eller var heter det i plural?) skulle vara på tok för stora till dem,men samtidigt så tyckte jag att de såg ganska små ut. Så vi får väl se när jag kommer till Harpenden;antingen är de på tok för småa eller så drunknar de i dem...

Baksidan av tröjan. Det måste ju synas vilken nationalitet deras au pair har,något annat vore oacceptabelt!

Och på tal om fotboll och fotbollströjor så har jag lärt mig att inte en kotte utanför Sverige (okej,kanske någon) vet vem Zlatan är. Men så fort man adderar efternamnet vet plötsligt alla vem killen är. Onödigt vetande...

 

I torsdags bjöds tre nära vänner på avkedsfika. Trevligt hade vi och jag fick mig en rejäl sockerdos! På kvällen for jag och Louise till en annan del av skogen och grattade en annan vän lite i efterskott och där bjöds det på otroligt gott kvällsfika!

 

Idag (jag har fortfarande fredag i huvudet) tog jag bilen och gav mig iväg i ösregnet till mormor som bjöd på lunch. Det kändes i hjärtegropen när vi sa hej då. Mormor är ändå 78 år och vi har redan upplevt en gång i år hur skört livet är. Och mormor äger ingen dator,inget internet och har absolut inget skypekonto så det blir inte helt lätt att hålla en ständig kontakt med henne. Men det finns ju faktiskt post och vykort,och så får mamma och pappa ta hem henne ibland till oss och skypa så vi kan prata.

 

Nu har jag äntligen börjat packa på riktigt!! Jag inväntar bara några klädesplagg som ska tvättas och sen är det bara att köra på. Ja fortsättning följer på min lilla packhistoria.

 

 

 

Nu tror jag att resfebern har börjat uppenbara sig,tydligen också som fysiska symtom. Mina leder värker och jag känner mig nästan lite förkyld. Den utlösande faktorn blev när jag började tänka på att om en vecka har jag varit i England i tre dagar. Och då blev plötsligt allt väldigt verkligt! För hur snabbt går inte en vecka?!