Tågtid är skrivtid, antar jag.

 

Sjukdomen börjar sakta men säkert släppa mig ur sitt grepp och kraften börjar inta kroppen igen. Men jag har verkligen insett att jag är långt ifrån odödlig och att min kropp faktiskt behöver vila och sömn. Att tro att jag kan vara uppe och uggla till ett, halv två på nätterna och sen att kroppens ska fungera precis som vanligt är väldigt naivt. Så från och med nu påbörjar jag ett nytt kapitel i mitt liv, kapitlet med mer sömn.

 

Äntligen sitter jag på tåget till Kumla, snart är jag hemma hos Götabrofamiljen igen! Som jag har saknat dem, och jag blir tårögd när jag tänker på hur många fina sms och meddelanden jag har fått under tiden jag varit borta. Aldrig hade jag kunnat trott att jag skulle få leva i denna välsignelse. Jag har inte bara fått en hel hög kristna vänner, jag har fått en extra familj!

 

Vare sig jag vill det eller inte så finns det ett slut på denna termin, och just nu upptar kallelse mycket av mina tankar. Att jag helt och fullt vill överlämna mitt liv till Gud och säga att "här står jag Gud inför dig, gör vad du vill. Led mig dit jag ska vara."

Att säga sitt jag till Gud är en stor sak. Hur stort det faktiskt är insåg jag inte förrän jag började på Götabro. Men bara för att jag en gång sagt mitt jag till Jesus kommer jag gång på gång i livet få säga mitt jag igen. Säga mitt ja till att låta Gud verka i mitt liv och låta Honom leda mig. Det mest skrämmande jag gjort i mitt liv är att säga till Gud att jag överlåter varje del i mitt liv till Honom. Att vara en människa med ett otroligt stort kontrollbehov som sen väljer att låta någon annan hjälpa en på livets väg, det är svårt. Men jag lever med vissheten om att Gud är större än mitt förstånd och då måste det bli bra att låta Honom vägleda.

Gud jobbar i alla delar av våra liv, Han är intresserad av allt i ditt liv. Men Han tränger sig aldrig på och kommer inte röra delar i ditt liv där du säger nej. Men jag tror att för att kunna komma så nära Gud som möjligt måste vi låta Honom ha inflytande i alla delar av våra liv. Att leva med Jesus handlar inte om att vara söndagskristen. Att leva med Jesus är en levande relation mellan dig och Honom. Och ska Han kunna vägleda dig måste du ge Honom varje del av ditt liv. Och att ge Kristus det är inte att låta sig styras med utan att bjuda in Honom att vara en del av dig. Det är lätt att försöka gömma vissa delar för Gud, kanske sådant vi skäms över eller tycker är för litet eller för stort för Honom. Men sanningen är den att Gud redan vet. Han känner dig utan och innan och vet allt om dig. Han har skapat dig.

 

Det är många delar i livet som är skrämmande att lämna över till Gud. Arbete, ekonomi, kärlek, vänskap. Men om vi väljer att göra det är jag övertygad om att vi kommer få det allra bästa. Gud vill oss allt gott.

 

Att ge sitt liv helt och fullt till Gud är något vi behöver ett helt jordeliv till att öva på. Men någonstans måste vi börja, och det är inte svårare än att där vi är precis just nu be en stilla bön om att Gud ska hjälpa oss i att lägga våra liv i Hans trygga hand.