Äntligen verkar bloggplattformen ha fått lite rim och ranson och fixat till sig. Det har inte varit speciellt inspirerande att skriva när allt bara blir hoptryckt och det inte går att publicera bilder.

Men här är jag nu,och ska göra ett försöka att sammanfatta livet.

 

Hur sammanfattar man egentligen livet när man sitter mitt i sin egen brustenhet? När man tror att kropp,själ och ande inte längre orkar hålla ihop. När man tror att minsta lilla vindpust ska kasta omkull hela min uppenbarelse. När inget längre är som det var innan och man inte känner igen sig själv. När man inser att den livsstil man haft inte längre kommer att fungera och allt du någonsin gjort måste startas om på nytt. Byggas upp igen. Bygga en ny framtid där man inte har en aning om vem man kommer att bli. Hur man ska agera.

Men mitt i denna brustenhet,denna ovisheten finns Gud där och håller upp en. Gud håller ihop alla delar och man kommer inte gå sönder.

 

Denna man är jag. För tre dagar sen sa kropp,själ och ande ifrån och orkade inte längre. Hela jag ramlade ner i djupet. Att gråta och andas var det enda som fanns att göra. Ingeting i mitt liv kommer att vara sig likt efter den onsdagseftermiddagen. Gud visade mig det vägskäl som jag stått inför så länge men aldrig vågat ta ett steg i någon riktning. Han såg att utan denna insikt skulle hela jag förgås i mig själv. Jag stod inför ett val,radera allt som jag tidigare varit och låta Gud leda mig till ett friare liv eller att fortsätta på samma spår och ätas upp av min ångest och troligen stressa ihjäl mitt hjärta.

 

Det är inte lätt att vakna upp till en dag där man känner sig tömd på all energi,där man ibland är så trött så man måste sitta och blunda när man prata med människor,där man inte har någon aning om hur livet ska bli. Men min Pappa i himlen vet hur vi ska klara det här och jag litar på Honom. Från att ha varit ett tråd som stått rotat i marken till att bli ett frö som just satts ner i jorden är mitt livs största utmaning. Allt jag har gjort i nästan tjugo års tid ska omvärderas och förnyas. Förvandlas.

Jag har funnit det största man kan finna i livet, Guds Kärlek. Jag har inte längre min identitet i hur bra jag presterar eller vem jag försöker vara. Jag är Guds barn. Det är min identitet. Äntligen har jag förenats med min Skapare och det är att hitta hem.

Jag är ingenting utan Gud.

Jag är inte ensam på denna långa vandring mot att hitta mitt sanna jag utan jag vet att Jesus har fattat min hand och leder mig. Han lämnar mig aldrig.

 

 

 

Glöm aldrig Guds storhet.

Luk 1:37