Nu har det återigen gått över en månad sedan jag ägnade någon tid åt att skriva här. Och det börjar nog bli dags att ta en funderar på om det är dags att säga tack och adjö.

 

Samtidigt så är det något som bär emot inom mig att sätta ner foten en gång för alla och säga att allt är över nu. För jag älskar att skriva här när inspirationen finns, jag älskar att sitta och titta tillbaka i arkivet och det är helt fantastiskt när någon väljer att ta sig tid och skriva en kommentar för att göra ett avtryck på bloggen.

Så mycket av mina drömmar,funderingar,svårigheter finns samlade här. På något sätt har bloggen fått bli ett andrum där jag har kunnat fått ner allt som funnits i mitt huvud i ord.

 

Terminen börjar gå mot sitt slut och det är dags att ta ett kliv in i ett nytt kapitel i livet. Jag blickar framåt mot en sommar fylld av vila och en höst med helt nya utmaningar.

 

Jag vill inte säga hej då än men kanske är det dags. Jag måste suga på den karamellen lite till.