Nej, det gav sig själv. Jag är inte redo att lämna bloggen än. Den får fortsätta vara en del av mig, ett ventilationshål när det behövs. Inget kravfyllt som måste presteras utan på mina villkor.

Idag öppnade jag det blåa kuvertet som jag förslöt i början av denna termin. De papper som kuvertet innehöll var fylld med ord som mynnade ut i meningar. Meningar som formade de förhoppningar jag hade inför bibelterminen. Och att öppna kuvertet och läsa brevet till Gud var som att öppna en ventil. Tårarna strömmade ner för kinderna och ju mer jag läste desto mer grät jag. För jag insåg att varje förhoppning jag haft har uppfyllts. Gud är så mycket större än vi någonsin kan förstå och Han hör och ser alla våra förväntningar och drömmar.

Jag har bara tre dagar kvar av min tid på Götabro och samtidigt som hjärtat halvt brister inom mig av sorg över att behöva lämna detta ställe finns det också en frid. Jag behöver få tid för att vila. Jag behöver tid för att ladda om batterierna. Jag behöver sträcka ut mina vingar och inse att Gud bär mig precis lika mycket när jag lämnar Götabro.
Det här halvåret har varit det bästa i mitt liv hittills! Jag har fått chansen att dö bort från mitt gamla jag. Ett jag som drog mig ner i den totala botten. Och jag har väckts till liv i Kristus och börjat formats till den Gud skapat mig till att vara. Gud har gjort så mycket för mig, mer än jag någonsin skulle kunna räkna upp i ett blogginlägg.
Att välja att gå bibelskola handlar om att våga investera i sig själv och sin relation med Gud. Jag kan lova dig att du är inte samma människa när du lämnar bibelskolan som du var när du kom.

Nu ska jag dyka ner i packningskaoset för snart är det dags att lämna. Säga hej då för nu.

Nu har jag nog satt personligt rekord i att inte blogga på väldigt länge. Över en månad sen var det! Men här är jag nu och ska försöka knåpa ihop något vettigt av alla tankar som finns i huvudet. För närvarande befinner jag mig i barndomshemmet på påsklov och blir kvar här i två dagar till. Det finns en viss tjusning med att komma hem till mamma och pappa och få maten serverad och bli väldigt omhändertagen. Men samtidigt är det när jag lämnar Götabro som jag får kämpa som mest med att göra tron till något levande. Här finns det inte en timme avsatt varje morgon till personlig andakt,utan allt hänger på min egen karaktär,att jag själv bestämmer mig för att läsa bibeln eller be eller lyssna på lovsång. Samtidigt ska jag vara så tacksam att jag stöter på dessa hinder för jag kommer inte för alltid leva på Götabro och det kommer komma ett liv efter terminens slut,ett liv där jag kommer få kämpa mer för att leva med Jesus i vardagen och att inte sätta Gud på andra plats,bakom alla materiella ting och vardagliga bekymmer som dyker upp. Men snart är jag tillbaka på Götabro och mjukstartar lite lätt innan hela gänget drar iväg till London! De dagar som passerat har varit av varierande aktivitet,vissa stunder har jag trott att jag ska börja klättra på väggarna av tristess medan andra dagar har solen strålat i mitt hjärta. Igår gjorde jag ett besök hos goda vänner och oj vad bra vi hade det! Jag kan villigt erkänna att jag blivit väldigt översocial sen jag började på götabro så jag umgås mer än gärna med människor,hela tiden. Men jag insåg igår hur härligt det är att bara sitta i flera timmar och prata om livet,viktigt och oviktigt,stort och smått. Jag kände mig så innerligt glad när jag satte mig i bilen och åkte därifrån. Tänk vad vissa människor kan få en att känna sån ro inombords,medan vissa får hjärtat att storma ut i det mörka. Idag väntas ett skypesamal från Spanien och ikväll ska jag äntligen till stallet,första gången på nästan ett år. Och som jag har längtat! Tänk den dagen då jag kan uteruppta ridningen igen,den dagen alltså... Ha en härlig påsk allesammans!

Nu är jag tillbaka på Bötabro och har varit det sen i söndags. För mig har det här verkligen blivit mitt nya hem,och det finns en frid i att komma tillbaka hit. Det var så skönt och framför allt nyttigt att åka tillbaka en vecka där man kommer ifrån för att se hur tron fungerar i en helt annan vardag. Och det är bara att konstatera att för mig var det en väldig kamp och jag kände att jag tappade många av de runtiner jag har byggt upp för att gå framåt i min relation med Gud. Men nu vet jag också vilka fallgroparna är och vad jag ska fokusera på när vi åker bort på påsklov. Därför är det så otroligt gott att vara tillbaka och få landa i det här och fortsätta jobba med relationen. Jag önskar verkligen att jag genom ord skulle kunna förmedla den kärlek jag får uppleva här,både från Gud men också genom personerna i min klass. Vi får verkligen konkreta bevis på att vi alla är öppna kanaler för Guds kärlek,och att vi vill sprida det. Gud är fantastisk och så otroligt god. Tänk att Han dog på korset för just dig! Han älskar Dig. Nu har jag varit här i drygt fem veckor och jag tror vi alla är på väg in i en fas där vi blir tvungna att börja arbeta med det som finns inom oss. Alla har vi saker i vårt inre som vi brottas med,och vid någon tidpunkt är det dags att plocka fram allt det och börja bearbeta det. Det är en smärtsam process och tron ställs verkligen på prov. Men det fantastiska är att vi har varandra. När det känns för tungt att be finns det alltid någon där som vill göra det för dig. Det finns alltid någon att prata med och alltid en axel att gråta mot. Vi vill alla sprida Guds kärlek och vara Hans händer och fötter,och det finns ett genuint intresse för att lära känna varandra. Vi skrattar ihop och vi gråter ihop. Och det allra bästa är att Jesus ständigt är med oss,och Han skrattar och gråter med oss. Det handlar inte längre om egen prestation utan om att få förvandlas i Honom och att bygga upp en grund för att börja tjäna Honom. Jag önskar er alla en välsignad dag och glid i frid!