Nu har jag passerat 60-strecket-alltså mindre än två månader tills jag åker. Fyra års väntan och nu kan jag nästan röra vid flytten. Jag är lycklig!

Då har veckans bästa dag infunnit sig igen,Fredag! Det är märkligt hur snabbt tiden går just nu. Annars brukar jag alltid uppleva det som att när man väntar på något så går tiden väldigt sakta men just nu rusar den iväg. Morgondagen är vig åt städning av huset och på söndag väntar storhandling inför studentskivan på fredag.
Efter 12 år i skolan har jag nått slutmålet-studenten,och det känns som om jag borde sitta och sörja att klassen ska skiljas åt för alltid. Men just nu är jag inte ledsen. Jag känner mig enbart lycklig,genuint lycklig! Jag vet att ett sommarjobb väntar på mig och efter det får jag äntligen förverkliga något jag drömt om i fyra år. Jag vet att det finns en familj i England med två otroligt söta barn som väntar på att jag ska komma till dem,som är villig att låta mig bli en del av deras liv. Jag längtar så att det värker i kroppen!

Min födelsedag har passerat mitt i detta kaos och jag fick bland annat något mycket välbehövligt;en adapter. Så nu fattas bara en resväska och en flygbiljett. Sen är jag ready to go...


Ha det gott!

Inblandning blir det helt gaaalet när jag ska försöka knåpa ihop ett inlägg såhär på morgonen efter att sönhetssömnen inte har varit så skönt! Meningen var självklart att det skulle stå SNOW men telefonen ville något annat. Och visst är det snor i maj också,pollensäsongen är här så min näsa har sett bättre dagar. Detta i kombination med att jag stod vid tävlingsbanan en halv dag i solen resulterade i en svullen,illröd näsa...

Det är 4:e maj och för två dagar sen gick människor runt i shorts för att det var sommarvärme. Idag snöar det och är nollgradigt! Bilden visar min vackra klädsel;tjockare jacka,mössa och luvan utanpå. Vajert!
Är det här något slags tecken till mig då jag har nationellt prov i engelska och ett religionsseminaruim idag?

Jag ser att det är några själar som kikar in här,och jag är så nyfiken! Vilka är ni som tittar in här?:) är det andra blivande au pairer eller är det några bekanta ansikten?

Laddar upp inför 4 dagars-ledigheten med en påse halstabletter,en förpackning Ipren och en stor portion självömkan...

Och just det,vi slänger på ett historiaprov på det också!

Ibland är saker och ting mer betungande innan man har gjort dem än att utföra det faktiska momentet. Så var det med mejlet till värdfamlijen där jag var tvungen att förklara att jag inte kan komma i juli och lära känna dem för att sedan åka he och tillbaka i början av september.
För nu är mejlet ivägskickat och jag känner mig mycket lättare! Det värsta som kan hända nu är att jag får ett mejl från familjen där de säger att det inte fungerar för dem och därför inte vill ha mig som deras au pair. I så fall är det deras förlust och de var helt enkelt rätt familj för mig. Det finns alltid en plan B och så även här,om de inte vill ha mig längre så kontaktar jag den andra familjen och frågar om de fortfarande letar och annars är det bara att starta upp min profil igen. 

Men självklart vill jag fortfarande åka till den här familjen och jag håller alla tummar och tår för att det ska fungera för dem.

Fingers crossed! 

Nu väntar en veckas påsklov vilket är mycket välbehövligt! Tid för att vila,plugga ikapp allt skolarbete och förhoppningsvis hinna med några roliga saker också.

Nu är belastningsregisterutdraget skickat till värdfamiljen och jag mejlade referenserna till min värdmamma så vi får väl se om hon har hört av sig till dem eller kommer att göra det. Hon frågade också i mejlet jag fick av henne om det var okej med mig att prata med hennes svenska vän i telefon för att de ska få veta lite mer om mig och jag om dem. Bara att hoppas på att jag gör ett gott intryck...

För övrigt händer inte så mycket i au pair-livet just nu. Jag har nu adressen till familjen så jag kunde inte hålla mig ifrån att titta på google och jag tror att jag har hittat huset jag ska bo i ett år framöver. Såg ut som ett väldigt trevligt område!


Misstag nu inte det här för att jag känner osäkerhet kring min värdfamilj för det har inget med dem att göra,utan nervositeten och osäkerheten jag känner just nu inför det kommande au pair-året tror jag bottnar i alla historier och berättelser jag har läst och hört om au pairer som inte alls har haft det bra och till slut tagit beslutet att åka hem. Det ligger som en grå,gnolande känsla över allt när jag tänker på att det börjar närma sig och jag önskar bara att den försvinner. Men kanske måste jag bestämma mig för att inte låta tankarna bli negativa. Jag är fullt medveten om att det kommer vara stunder när jag bara vill packa min kappsäck och fara hem till Sverige på direketen. Men om jag åker dit med inställningen att allt kommer att bli hemskt,jag kommer att ha ständig hemlängtan,familjen inte kommer att bry sig om mig och att jag inte kommer att hitta några vänner kommer det självklart att bli så!
Men om jag istället vänder på det och tänker på hur roligt jag kommer att ha och vilken upplevelse jag ska få vara med om tror jag att det kommer att bli tio gånger bättre. 
Puh,nu känns det genast bättre när jag fick vräka ur mig allt negativt. Dags att börja om på ny kula med en positiv attityd och vara tacksam över att en helt okänd familj i ett helt annat land låter mig ha ansvar för deras två dyrbaraste skatter och välkomnar mig i deras hand och lovar att ta hand om mig.